Conclusio, eller peroratio[1], är i den klassiska retoriken avslutningen av ett tal. Conclusio, talets avslutning, syftar såldes till den sista delen inom retorikens dispositio¸ dvs. talets dispositionsordning[2]. Inom partes-läran, den retoriska arbetsprocessen, syftar dispositio till att organisera talets innehåll och argumentation på det mest passande och gynnsamma sättet[3]. Det finns flera aspekter som talaren bör ta i beaktande i avslutningen av ett tal. Avslutningen bör avrunda talet på ett lämpligt sätt, sammanfatta budskapet[4], appellera till känslan och mana sina åhörare till handling eller få dem ”att inta bestämda attityder”[5]. Vidare är det väsentligt att publiken förstår att talet faktiskt är slut, vilket poängterar det faktum att talets avslutning bör vara närmare storslagen och helst känsloladdad, eventuellt kan talaren berätta för sin publik att talet är slut exempelvis genom att tacka för sig[6].
- ^ Lindqvist 2019, s. 248.
- ^ Ad Herennium 2009, s. 21.
- ^ Eriksson 2017, s. 13.
- ^ Eriksson 2017, s. 140.
- ^ Kjeldsen, Jens E. (2008). Retorik idag : introduktion till modern retorikteori (1. uppl). Studentlitteratur. sid. 174. ISBN 978-91-44-04848-2. OCLC 856669161. https://www.worldcat.org/oclc/856669161. Läst 7 mars 2021
- ^ Lindqvist 2019, s. 248-249.